Jag har funderat på hur fästingsäsongen kommer att bli nu i år. Vintern har ju varit ganska kall emellanåt, men ganska normal ändå. Vet inte riktigt hur det kommer bli.
Kommer nog hur som helst investera i ett nytt fästinghalsband till vovven nu i vår eftersom det han har nu inte fungerar särskilt bra. Brukar alltid köpa nya sådana saker på våren eftersom det ju handlar om min kära vovve. Får se om jag hittar något bra.
Nu är min hund fullständigt återställd i alla fall. Och jag vet
fortfarande inte var den där glasbiten kom ifrån. För hon var i sin
hundgård hela dagen tills jag kom hem.
Man vill ju inte tänka att någon slängt in något skräp till
henne. Så förmodligen har hon trampat i den när vi var ute kvällen
innan. Vi sprang en runda på 7 km tillsammans. Det gillar hon lika
mycket som jag.
Medan jag satt där på djurkliniken med min hund och väntade på vår tur, så får jag ett sms på min mobil från en kompis. Hon har två hästar och jobbar hårt för att sköta om båda hästarna trots att hon jobbar heltid.
Hennes ena häst hade nu blivit sjuk i hovarna. Och hon hade fått reda på att det beror på skorna. Hon måste se till att byta till ett annat märke och en annan typ av hästskor. En typ som bättre tar upp tyngden och stötarna som hästens 1500 kg utgör mot fötterna vid varje steg. Vi brukar var ute tillsamman, jag får också rida då och ha medmig min hund som har lärt sig att gå fot bredvid hästen. Vi hade bokat nästa helg nu men det verkar som att min hund behöver vila sin tass och hennes hund behöver få nya skor. Och så får vi se hur länge det måste gå tills vi kan boka igen.
Nu blev det dags att göra återbesök på djurklinik med min lilla hund som fått plågas med tratt runt huvudet i några dagar. Hon var väldigt lydig och tålmodig ändå.
Klicka här om du vill se vart vi gick. Hon fick komma in ganska snart och man konstaterade att hon varit duktig och inte slickat på såret. Så det var nu så pass läkt så att hon kunde slippa sin tratt. Vilken lycka! Hon hoppade runt och slickade mig i stället. Hon ska ta sin antibiotika i några dagar till men sedan är det nog bra med henne.
Nyligen var jag tvungen att uppsöka veterinär i Stockholm. Och hittade ett djursjukhus, klicka här och se var det ligger. Min hund hade trampat på något vasst och hon låg och slickade på sin tass när jag kom hem från jobbet.
Hon hade slickat så intensivt så det fanns inget hår kvar på en viss punkt. Men jag kunde inte se vad som satt innanför huden, bara att det var väldigt rött och irriterat och att hon haltade. Men det tog dom hand om på djursjukhuset. Det visade sig vara en glasbit som satt en bit in i trampdynan. Hon fick antibiotika efter dom hade tagit ut den och gjort rent. Och så får hon ha strut några dagar tills huden läkt ihop. Jag får sätta på henne en socka för att skydda det och så får hon vara inomhus mer än hon gillar.
Min hund har en rejäl hundgård på tomten. Inne på hundgården har den en hundkoja. För om det inte är allt för kallt så vill hon vara ute.
Nyligen såg jag att den påminner om den som dom säljer på www.kulltorpspressgjuteri.se en väldigt robust och lättmonterad hundgård. Den ska ju vara ganska hög, dels för att hunden inte ska kunna hoppa över,men också för att ingen ska kunna komma in och stjäla den.
Jag vet inte riktigt varför jag skaffade mig en björnhund, jag
jagar ju inte egentligen. Men det var väl för att jag växte upp med
dom.
Min far hade kennel och jagade också. Det var viktigt med
stamtavla och så vidare. Hunden skulle jaga älg, björn fanns ju
inte. Så det var viktigt att den hade bra gener så den kunde
samarbeta med andra hundar och dess hundförare. I familjen hade vi
alltid två eller tre hundar. En eller två fick följa med när pappa
jagade, han jagade för övrigt allt vilt och fiskade också. En hund
var även duktig på att hämta sjöfågel som han sköt.
Nej, nån boaorm blir det inte för min del, jag får tänka på vilka djur som går ihop med min björnhund. Jag gillar ju reptiler så jag har en ödla i ett terrarium, det funkar bra.
Hunden behöver mycket motion däremot, så vi är ute i skog och mark väldigt ofta. Nu har hon även en hundförarväst på sig. Då kan jag ha lite mer kontroll på henne, hon har ett jobb att sköta genom att bära lite packning, då är hon inte inställd på att jaga.
En annan kompis jag har ägde en boaorm. Och hon berättade en
ryslig historia för mig. Hon tyckte att ormen uppförde sig
konstigt. Den betedde sig som deprimerad. Hon försökte allt, men
inget hjälpte, så hon ringde experter för råd.
Hon beskrev att hon nu hade vaknat av att ormen låg bredvid
henne i sängen, alldeles stilla. Dom sa åt henne att backa ut ur
rummet och stänga dörren. För den skulle förmodligen till att äta
upp henne. Den hade tagit mått på henne för att se om den kunde gå
i land med projektet. Efter den historien så tänker jag inte skaffa
någon boa!
Jag har en kompis som är lika naturintresserad som mig och vi brukar träffas för att gå i skog och mark. Han har också hund. Men vissa gånger passar det sig inte att hundarna är med. Dom har för stor jaktinstinkt.
Vi brukar dela på oss och så tittar vi efter djur och småkryp i skog och mark. Till vår hjälp så har vi varsin åtelkamera. Som jägare har egentligen, men skillnaden med oss är ju att vi inte skjuter på djuren vi kikar på. På albecom.se kan man se flera varianter på kameror och komradio. Vi har även komradio med oss.